Spindeln Alberta, del 1

Jag har kommit på att om man är seg på att göra nya uppdrag (vilken jag ganska ofta är) så brukar man få göra uppdragen i mycket mer lugn och ro är när de precis släpps! Visst så kanske man stöter på en och annan spoiler, men om man bara inte läser bloggar eller kollar på videos om uppdragen så lämnas det mesta onämnt. Så nu, en del veckor senare, så tänkte jag skriva lite om uppdragen som kom med Professor Hayden och hans sötnöt Alberta som kom för ett tag sen. SPOILERS COMING!!
 
Otto tyckte inte alls om kaoset som mötte oss hos Professor Hayden.
 
Allt började med att Alberta hade ställt till med lite problem hos Professorn och trashat hela hans camp, för att sedan flytt sin väg. Jag och Otto hjälpte till med att sopa upp glas, ställa upp bord, plocka upp sopor och resa tältet igen. Efter det påbörjades jakten av hans älsklig och vi begav oss i full fart till hans hus i Månskäreby!
 
Bina löper amok i Pamela Moonriver, och såklart blev jag och pålle attackerade...
 
Vid hans Haydens hus fanns ingen Alberta, men Pamela, Haydens granne, påkallade vår uppmärksamhet och påvägen över till henne blev vi överfallana av galna bin! Det var knappt att vi nådde med livet i behåll till andra sidan trädgården och Otto strejkade och stod och slängde med huvudet bakom Pamelas hus. Det var upp till mig att lägga ut skålar med sockervatten i ett desperat försök att lugna bina. Detta hjälpte såklart inte utan de gav sig genast på byns innvånare...
 
Bina fortsätter sina knasigheter och jagar folket runt, runt, runt i byn.
 
På Pamelas uppmaning begav jag och Otto (som nu vågat sig fram igen) mot Hayden för att böna och be om lite hjälp, vilket vi fick efter lite övertalning. Jag fick, efter hans instruktioner, blanda ihop nått mojs för att lugna de galna bina. Och som tur var fungerade det! Pheeew!!
 
Jag var tvungen att låta byfolket plågas lite extra så jag kunde knäppa lite roliga bilder, för GUD va komiskt det såg ut när de sprang runt. Men heeeelt lugna ansiktsuttryck!
 
Efter det hittade jag Alberta bakom ett hus, och efter lite övertalning hoppade hon upp bakpå hästen, dock var hästis liiiite skeptisk.
 
Grisenknoen brydde sig inte mycket om den urgulliga lilla spindeln och Otto gjorde allt för att vreka modig.
 
Tillsammans med Alberta, som visade sig vara en fluffig, megasöt jättespindel gav vi oss tillbaka till Hayden. Här verkade det som vårt äventyr slutade, men den lilla sötnöten var inte riktigt sig själv, oavsett om Professorn själv vägrade inse det... Så fortsättning följer imorgon!
 
Imse vimse ses!
Ylva